Camping i Italien med egen strandtomt och badtrappa

9 juli
Vi vaknar upp första morgonen vid en av de bästa platserna vi någonsin campat på med vår husbil.
Camping San Biagio vid västra Gardasjön. Vattnet är sådär oerhört vackert och har en turkosgrön färg som man tror är Photoshoppad. Det blåser ganska mycket och vi ser vitgässen rulla. Det gör ju ingenting när solen skiner på och det är varmt.
Det blev aningen svalare idag 22 grader jämfört med de 27-29 graderna vi har vant oss vid de senaste 20 dagarna vi har varit här i Italien. Men i vattnet är det 24 grader. Vi sitter precis vid vattenkanten och äter vår frukost med jordgubbar och solrosbröd och Jonas sitt morgonkaffe. Vi kan inte slita ögonen från denna vackra utsikt på denna udde som campingen ligger på. Så böckerna blir olästa idag, underhållningen består av turkost glittrande vatten och fina vågor och såklart de söta änderna med deras ungar som vi matar med korvbrödet som vi inte åt upp. Livet känns helt underbart, det är ju såhär man vill bo, ha en sommarstuga vid vattnet och kunna sitta och titta på vattnets alla skepnader, se det skifta färg med solen, och molnen och om det mörknar på himlen. Det är aldrig tråkig vid vattnet och det känns som man alltid har sällskap, vattnet låter intressant, ibland brusar det, ibland kluckar det, ibland är det så tyst och stilla kavlugnt ni vet. Livets viktiga grundsten som jag mår så bra av att ha nära mig.
När jag var liten hade vi alltid vattnet nära, vid min mormor och morfars sommarstuga vid havet i Finland där plaskade vi och lekte jämt i havet vi kusiner. Vi åkte båt ut till fina öar och åt matsäck med mormor och morfar och plockade fina träbitar som hade formats av havets vågor. Hos min pappas föräldrahem i Finland bodde de vid en å och där badade vi jämt och badade bastu. Minns när vi hoppade i ån efter en tur i bastun det var så härligt att känna kroppen svalna. När jag var mellan 8-14 år så köpte mina föräldrar husvagn och då var vi alltid  vid nån fiskesjö där pappa fiskade och mamma kokade kaffe och bjöd på fika, minns att jag badade och lekte vid vattnet även då. Det spelade ingen roll vilken botten det var för jag älskade vattnet. Jag kunde också ligga i tills jag blev blå om läpparna och fingrarna var helt skrynkliga.
Dagen här på den härliga platsen fortlöper i lugnt mak med sol och bad i skönt kristallklart vatten.
Livet är snällt mot oss💜
Det enda som saknas med det här livet rullandes med husbilen är nära vänner och familjen att dela det med, att sitta på de ljumma sommarkvällarna vid dessa vackra platser och grilla ta ett glas vin och prata och umgås. Fast den kombinationen kommer ju aldrig inträffa. Jag saknar verkligen de nära och kära just nu, det ska man komma på 250 mil hemifrån💜
/Cina