onsdag 18 juni 2014

Autobahn, vägen som gud glömde

Idag åkte vi vidare från scheider see och vidare till ställplatsen Fussen wohnmobilepark strax innan Österrike och alperna. Dagens etapp slutade på 60 mil och vi satt i husbilen från 08:30 -  19:10  med ett par kaffepauser och ett lunchstopp hos en av de tre välbekanta hamburgerkedjorna. Känns ju lite svensk fast ändå inte, men man får ju tillgång till toaletter, wifi och bekanta menyer.

Autobahn i all ära men de gamla sträckorna med gjutna betongstycken som vägbana iställer för fin och slät asfalt utan skarvar var femte meter lämnar mycket att önska. Den slitna beläggningen och de grova skarvarna i betongen gör att det känns som om man åker ett gammalt godståg med ett dunkande mellan varje skarv och den ojämna vägbanan som gör så att allting i husbilen skramlar och hoppar runt och gör färden mindre njutbar. Vi ligger ytterst i högerfilen där alla lastbilar kör och där vägbanan är spårig och i sämre skick än i de andra filerna. Ibland suger det tag i husbilen när man åker den spåriga vägbanan och man får hålla emot med ratten för att komma på rätt bana igen. I den vänstra filen kör alla snabba bilar förbi och det gäller att kolla extra noga i backspegeln innan omkörning av lastbilar då bilarna ofta kommer i farter långt över 200 km i timmen. Tack och lov så blir vägen bättre när vi närmar oss Österrike och imorgon bär det av mot alperna och vidare till Italien och gardasjön..

Avslutar dagen med en kopp kaffe en whiskey. Imorgon väntar en ny dag med nya äventyr och spännande möten.

Den som lever får se...

//Jonas

2 kommentarer:

  1. Ååhh, det väcker goda minnen från när jag var liten och satt fram hos pappa i bussen. Jag satt i guidestolen som gungade lite försiktigt, sorlet i bussen blev tystare och tystare då resenärerna somnade in en efter en, de passerande bilarnas bakljus lös varmt när mörkret la sig, det taktfasta dunket från betongbeläggningen på Autobahn. Där och då var jag helt lugn, avslappnad och helt till freds och till slut somnade även jag in.
    Men detta var ju 20-25+ år sen så jag misstänker att det inte är samma angenäma upplevelse idag, det kör ju trots allt några fordon på dessa vägar varje dag..... :-)

    SvaraRadera
  2. Låter som en trygg upplevelse som barn jämte far. Tack för att du delade den med oss.

    SvaraRadera